Vi har blivit husägare. Som husägare får man husägarproblem. Saker man inte överhuvudtaget reflekterar över i en trygg hyresrätt på fjärde våningen med utsikt över McDonalds. Saker som att få till rätt ph-värde i utespat. Eller huruvida man ska dra trädgårdsslangen genom huset eller garaget när man ska vattna rabatten på baksidan. Och värst av allt; hur man motar bort myrarméerna som ständigt lurpassar på varje väg in i huset, alltid redo att invadera. Jag gjorde vad varje ansvarsfull husägare gör. Jag rensade hyllan med insektsbekämpning i affären och skred till verket. Radarspray på allt som lyckats ta sig in och Myrr-D som en tjock vallgrav runt fasaden på utsidan.
En stund stod jag och beundrade mitt verk medan myrorna sprang runt som yra höns på en motorväg mot döden. Innanför dörren såg jag flygmyrorna fladdra med sina vingar i ett sista desperat försök att undkomma gasattacken. Ett styng av dåligt samvete drabbade mig plötsligt men försvann lika snabbt. Tillfredsställelsen var total och jag tog ett varv för att inspektera resten av min domän och säkerställa eventuella svaga punkter i strukturen. I slutet av rundan mötte jag dig. Du kom springande med Jokerns leende på dina läppar. I bara blöja och munter uppsyn. En flaska insektsspray i ena handen, en burk med myrdödarpulver i andra och ett fint, vitt lager av det sistnämnda runt din mun.
Detta är inte bra, tänker jag, och rusar in med dig på toaletten för att tvätta bort giftet, "Innan mamma ser det", säger jag till dig. Du ger mig en blick av samförstånd, "detta är vår lilla hemlighet, pappa". Jag läser på burken "Håll borta från barn". Jaja men så står det säkert på minimorötter också. Jag googlar istället. Det är ingen upplyftande läsning. "Vid kontakt med mun skölj minst 10 minuter i kallt vatten". "Om barnet svalt, kontakta akutmottagningen". Jag har ingen aning om du har svalt eller inte och det finns ändå ingen möjlighet att du låter mig skölja ur din mun igen, allra minst i tio sammanhängande minuter. "Vi måste berätta för din mor", suckar jag. "Ok, jag förstår" svarar din blick.
Din mamma tar det med jämnmod. Vi hade visst underskattat henne. "Ring giftinformationscentralen", säger hon. Jag gör som hon säger och får prata med en minst sagd luttrad kvinna. "Tillverkare och produktnamn, tack?" Hon knappar in mitt svar i datorn. Jag håller andan. "Såvida han inte satt i sig hela burken är det ingen fara. Det är en produkt med mycket svagt giftinnehåll." Jag tackar för informationen och önskar henne en fortsatt trevlig dag. Du och jag tittar på varandra och tänker samtidigt "det var väl det vi trodde".
Det finns många lärdomar i denna historia. Men viktigast av allt är nog att komma ihåg att strö ut bekämpningsmedlet tidigt på våren, innan myrorna hunnit etablera gångstråk.
