Nu sket du i den bruna skon (homage till Fredrik Backman)

För några år sedan började vår umgängeskrets gifta sig. Det krävde att jag steppade upp min garderob till nästa nivå- vuxen. Jag köpte då en kostym, skjorta med manschettknappar och ett par bruna loafers i mocka. Som jag älskar de skorna. Så mycket att vi började med "fin-fredag" på jobbet så jag fick en ursäkt att använda dem åtminstone en gång i veckan.

I lördags lockades jag till hallen av din mors hysteriska skrattande. Jag vet att jag har en tendens att överdriva men just nu gör jag det inte. Hon skrattade hysteriskt. Så att hon fick kämpa med att få in frisk luft i lungorna och inte dö. Hon låg på golvet och såg ut att vara i svåra plågor så mycket skrattade hon. Du skrattade inte. Du såg väldigt oförstående och inte så lite skamsen ut där du stod i all din nakna nerbajsade prakt, tittade på mig, och sa "oj". I en av mina bruna mockaloafers låg ditt bajs.

Jag tittade på skon, jag tittade på dig och jag tittade på bajset. Efter en snabb värdering av situationen plockade jag upp skon i hälen med de yttersta spetsarna av min tumme och pekfinger och skyndade till tvättstugan. Det var ingen tvekan om vem eller vad som tog mest skada av att vada i avföring. Jag skrubbade närapå bort innersulan för att få bort den beklagliga missfärgningen. Jag sprayade med allt kemikaliedoftande tvättskrubben hade att erbjuda för att få bort den obehagliga odören. Men bajset har satt sig på hjärnan. Synen och lukten blir så verklig och påtaglig, vid blotta tanken, att loafern numera är omöjlig att använda. Den är död för mig.

Jag vill att du kommer ihåg detta när jag om några år missfärgar din favorittröja i tvätten, när mamma backar över din trehjuling på uppfarten eller när vi behåller ipaden du skulle fått i julklapp för vi inte kan komma överens om vilket program vi ska somna till och därför behöver titta på olika sidor av sängen. Kom då ihåg. Det var du som började.

Den store Frank Sinatra sa en gång, fritt översatt, "om du inte kan ge bort det du äger, då äger du inte det... det äger dig."

Tiderna de förändras del 2

Mellan blossen på den för två kronor styckköpta cigaretten radade jag upp mina tunga argument. Eller "radade" är en lätt överdrift. "Tunga" en ren lögn.

– Men barnen kommer ju att bli mobbade fattar du väl? Är det inte jobbigt nog att växa upp utan att ha två pappor eller två mammor?

Rökrutan utanför gymnasieskolan var belägen på grusvägen längs ån mellan huvud- och estetbyggnaden. Där samlades lärare och elever på lika villkor i en gemensam kamp mot samhällets konformitet genom att avnjuta ett av de sista lagliga gifterna.

– Så du menar att risken att bli mobbad är viktigare att ta hänsyn till än att barn kan räddas undan misär och död? Viktigare än att växa upp tryggt och veta att man är älskad och önskad? Viktigare än att vi ska ha samma rättigheter och skyldigheter oavsett etnisk eller sexuell bakgrund?

Regnet duggade och det var rått i luften. Höst, förmodligen, och min första termin på gymnasiet. Jag var nu gammal nog att gå i skolan frivilligt, men inte ännu gammal nog att på riktigt förstå.

– Man kan bara få barn om man är en man och en kvinna, det är ju så vi är skapade. Så har det alltid varit!

Jag fimpade ciggen i det blöta gruset och tittade förväntansfullt på min meningsmotståndare. Inte kan hon väl förneka både natur och historia.

– "Så har det alltid varit"? Du är alltså emot utveckling? Att saker förändras? Då tycker jag du ska sätta dig i din hästdragna vagn och åka tillbaka till stenåldern medan jag stannar här och njuter av nymodigheter som allmän rösträtt, gratis utbildning och bussen hem till Hammar.

Hon blåste ut röken från sin smala, handrullade cigarett i mitt ansikte innan hon trampade ner den i leran med sina Doc Martens-kängor. Sen gick hon tillbaka in på SO:n. Jag följde efter.

Idag hör jag sällan argument mot att homosexuella ska få skaffa barn. För tiderna de förändras. Folk förändras. Förutsättningar förändras. Samhället förändras. Vi lever inte på stenåldern, på 30:talet eller 1997. Vi är inte alla alltid 16:åringar som röker av mindervärdeskomplex snarare än beroende. Vi kan inte fortsätta hävda att något ska bestå för att det alltid varit så.

Därför är det så sjukt tröttsamt att än en gång läsa om "negerbolls"-debatten. Det finns inte ett enda vettigt argument för att fortsätta använda uttrycket. Särskilt inte "så har det alltid hetat". Samtidigt finns det inget förbud så det är fritt fram att använda det för alla personer som anser att det är viktigare att bevara våra traditioner, hur förlegade och dumma de än är, än att behandla våra medmänniskor med respekt.

Du kan inte stoppa utveckling men du kan utvecklas.