Med parkettgolvet som säng och äggkoppen som huvudkudde lägger du dig raklång ner. Ditt ansikte ömsom förvridet som i svåra plågor, ömsom snett sneglande upp mot köksbordet som för att kontrollera att uppträdet ger önskad effekt. Det gör det inte så du bestämmer dig för att öka insatsen. Du skriker så det skallrar i den nyligen vitmålade furuväggen och kastar huvudet så våldsamt bakåt att äggkoppen av plast skjuter iväg över köksgolvet och ditt bakhuvud landar med en dov duns i parketten. Vi hör hur du hittar en ännu outnyttjad decibel i skriket som nu, åtminstone delvis, beror på reell smärta. Vi tycker nästan synd om dig.
Du ligger på köksgolvet därför att du inte fått smeta smör i håret. Vänligt men bestämt sa din mor till dig att inte göra det. Du gjorde det ändå. När du skulle göra det igen tog jag tag i din hand och sa "Nej!". Då välte du ut mitt fulla mjölkglas. Det gjorde din mor upprörd varpå hon sa åt dig att lämna bordet. Hon drog ut stolen åt dig. Du tittade på henne med förundrad min. På mig. Därefter klättrade du ner och påbörjade din scen. Scenen vi just nu bevittnar med skräckblandad förtjusning.
Folk säger att det är tvåårstrots. Och det är möjligt. Men jag ser det som den stora krigsscenen på slutet i en äventyrsfilm. Kampen mellan det onda och det goda. Där allt ser ut att gå åt helsike innan de goda hittar nya oanade krafter (Eller en trollkarl. Eller stora, levande, förbannade träd. Eller både och.) och vänder allting till sin fördel för att nå det slutgiltiga målet - ett lyckligt slut. Du är Sauron. Eller åtminstone blir du det om du inte får din vilja igenom. Din mor och jag är hobbitarna som måste hålla ihop för att rädda världen från det du blir om du får härja fritt de närmaste åren. Du är Gollum. Du är Smeagol. Du är vår Preciousss...
Nu har den här Sagan om ringen-liknelsen gått alldeles över styr, märker jag. Min poäng är att du beter dig oacceptabelt emellanåt. Ett riktigt litet monster är du. Och vårt jobb som föräldrar är att försöka förhindra detta. Så mitt råd till dig är helt enkelt; res dig upp från golvet, hämta en trasa och torka upp mjölken.
