Quid pro quo

Idag låg du och skrattade lika hysteriskt som din farfar framför "Pang i bygget" när din mamma strök sitt hår i ditt ansikte. Det såg så himla härligt ut och jag ville så gärna vara med och orsaka de där skrattsalvorna som vibrerar rätt upp i tårkanalerna på en, och snart dök chansen upp. Din mamma försvann in på toaletten och innan du förstod vad som hänt var jag där och viftade mitt hår under näsan på dig. Visst, det är inte lika långt och kanske inte fullt så väldoftande som mammas, och kanske hon inte river dig med sitt skägg när hon gör det, men du behöver ju inte börja störtböla. Du måste inte gå från ren eufori till total tröstlöshet när du ser mig. Precis som jag inte måste säga nej till kattungar, motocross-cyklar och smartphones i framtiden. Kom ihåg det.