Idag skulle du, min förstfödde, rida ponny. För 20 kronor fick man i maklig takt ledas runt en lätt kuperad bana på en ponnyrygg. Du verkade taggad. Din mor hade snackat upp upplevelsen till höjder nära på ouppnåliga för en liten ponny. Du fick på dig en hjälm och ställde dig i kö. Jag såg hur ditt mod sjönk i takt med att den sävliga ponnyn närmade sig. I andra änden av terrängen såg den liten ut men på nära håll tedde den sig enorm. Din mor lyfte upp dig på hästryggen och jag kan säga som så här; du såg inte ut att vara ett med djuret direkt, du saknade kentaur-aura. Ingen kentaura, så att säga. När ponnyn sen plötsligt gnäggade ljudligt brast det för dig. Du begravde ansiktet i händerna och upprepade "jag vill inte, jag vill inte" med panisk röst. Ponnyn gnäggade igen. Din mor fick hjälpa dig ner. Vi gick därifrån.
Jag sa inget där och då. Men jag vill berömma dig för ditt, förvisso instinktiva, men ändock distinkta handlande. Ponnyns gnägg var illavarslande. Och blicken sen. Den såg inte du. Men jag gjorde det. Dess svarta, valnötsformade ögon stirrade rakt in i min själ, ren ondska stod att finna i den där kalla, döda blicken. Jag hade tagit fram mobilen för att fotografera dig på det majestätiska djuret men sagda djur ville annorlunda. "En jävla instagrambild till och jag går bärsärk här. Tryck på knappen och testa mig. TESTA MIG!" förmedlade ponnyn med blicken. Jag testade. Den gnäggade. Det var all bekräftelse jag behövde på att den menade allvar med sitt hot. Jag har sett Tyke- elefanten som löpte amok på svtplay och känner nog igen ett djur balanserande på bristningsgränsen när jag ser det. Visst, ponnyn var ingen 5 ton tung afrikansk cirkuselefant men den hade utan tvekan gjort kaos med några veka treåringar och deras fogliga föräldrar. Din mor bar som sagt iväg med dig. Jag backade sakta ut ur hagen med ponnyns iskalla ögon fastnaglada i mig. Brydde mig inte ens om att be om pengarna tillbaka.
Du fyller tre år imorgon. Men du har redan lärt dig en av livets viktigaste läxor. Nämligen den att man aldrig kan vara nog försiktig, bakom varje hörn lurar livsfara.
Skoja bara. Du var en mespropp idag. Men det är okej, jag gillar inte heller hästar och vill gärna slippa spendera dina (eller din systers) ungdomsår i illa isolerade, illaluktande lador runtom i landet. Grattis i förskott!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar