Jag har haft några mindre komplex gällande mitt utseende under min uppväxt. Vissa saker som gnagt. Efter din farfar blev säljare fick han av någon anledning tillgång till enorma mängder choklad. Oavsett vad han sålde, om det så var ris eller kaffe, hade han förrådet fullt av Mars, Milka, Milky Way och en massa annat som inte nödvändigtvis började på Mmm. Med skammen tydligt talande på mina rodnande kinder tänker jag tillbaka på alla de gånger jag satt i hörnet av din farfars förråd, nedsläckt till kolmörker för att inte avslöja mina förehavanden, och slukade chokladbitar som att varje vore den sista, rädd att det bara var en tidsfråga innan jag blev tagen på bar gärning och tvingades sona mitt brott. Men jag blev aldrig tagen på bar gärning. Jag blev knubbig. När jag och min bästis bråkade och började kasta okvädingsord på varandra så var hans bästa på mig: "Hängbuksvin". (Bildgoogla gärna)
Vid ungefär samma tidpunkt var Dumbo en populär tecknad film. Den handlade om en elefant som hade så stora öron att han kunde använda dem som vingar och flyga. Ibland blev jag kallad Dumbo för att mina öron är ganska stora och något utstående. Jag minns särskilt en gång när jag precis hade klippt mig i en jättehäftig frilla med rakat på sidorna och längre på toppen. Det var supercoolt tyckte jag. Men i skolan dagen efter så var den första reaktionen jag fick: "Oj, jag visste inte att du hade så stora öron, det har man inte sett innan", från en av de populära tjejerna i årskursen över. Det har liksom fastnat och länge undvek jag att vara kortklippt på sidorna.
Knubbigheten och mina stora öron störde mig lite grann. Men jag hade också ett hemligt komplex som väldigt få vet om och ingen retade mig för. Jag har väldigt breda vrister. Där benet möter foten smalnar det inte av så där snyggt som det gör på de allra flesta andra.
Varför berättar jag nu det här, undrar du? Jo det är nämligen så här min son, att just nu är den enda fysiska likheten dig och mig mellan våra öron. Större än genomsnittet och karaktäristiskt utstickande. Du är också väldigt rund och jag är rädd att det kan ha något att göra med all choklad jag smyger till dig när din mamma inte tittar. Men vad värre är; när din mor köpte skor till dig häromdagen kom hon hem, smått förtvivlad, och sa att du fick nöja dig med det enda paret hon hade fått över din tjocka vrister.
Jag vet att det är tidigt men det kan vara en bra idé att redan nu börja utveckla en väldigt behaglig personlighet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar