Luciahelgen skulle din mor och jag bort. Hon fyllde 30. Jag hade bokat hotell och spa. Du skulle vara hos farmor och farfar fredag till söndag. Ett litet problem med att lämna bort dig var att du vägrat äta något annat bröstmjölk ett tag då. Med undantag för en kort helg, när du och jag var själva, så i hela ditt liv faktiskt. Flaskan förkastade du och pipmuggar dög bara till att drämma i bordet. Burkmat fungerade i några skedar men sedan blev du uttråkad, knep ihop munnen och tittade demonstrativt bort. Skulle man lyckas lura in en extra sked i munnen på dig, spottade du illmarigt ut den, avfyrade en blick fylld av avsky och började skrika som att du försökte tillkalla Socialtjänstens insatsstyrka.
Veckan innan lade vi således in dig på amningsavvänjning. Kall kalkon, utan nedtrappning. Det gick sådär. Du var ganska tjurig och nätterna utan mamma blev långa och besvärliga. För mig mest. Men det blev bättre och bättre dag för dag och till slut åt du tillräckligt för att jag inte skulle behöva ställa in din mors firande. Vi lämnade dig, stärkta av övertygelsen att du åtminstone inte skulle svälta ihjäl, men lätt tyngda av tanken att det kanske var första och sista gången vi skulle kunna lämpa av dig hos farföräldrarna.
När vi sedan satt på hotellrummet och väntade på välkomstkorgen med frukt och vin som inte redan stod där som jag hade hoppats passade vi på att ringa och kolla läget. Redan då hade din farmor med lätthet fått i dig en stor portion och vi kunde andas ut, luta oss tillbaka och njuta av helgen.
I den mån det gick att njuta när 30-årsfirandet sammanföll med södra Smålands och hela Blekinges industri- och verkstadsanställdas stora julbord. Aldrig tidigare har jag har hört så många "höhö Persson var fan blev du av igår?" eller "Bengan, dig trodde jag inte man skulle få se här så dags" vid en och samma frukostbuffé. Inte heller har jag sett så många Jack Daniels-loggor i samma lokal, och då har jag ändå varit på Whiskeymässa. Och jag har definitivt aldrig tidigare varit med om att en 20 år äldre, gravt överserverad man med cigarill i mungipan, börjat ragga på din mor mitt i sittande romantisk middag. Med mig mittemot.
Trots (eller tack vare) detta hade vi en väldigt härlig helg och körde nöjda och glada hem till farmor och farfar på söndagen. Där fick vi höra att du hade ätit allt med god aptit, sovit bra och knappt gnällt alls. Och så har det i princip fortsatt sedan den dagen. Ja den goda aptiten åtminstone. Som det ser ut nu vet jag inte om vi kommer att få skryta om att du lär dig gå, eller rulla, fram.
Så. Bli aldrig ihop med någon som fyller år i december.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar