Slå hen på käften

Igår var den stora inrikesnyheten, vid sidan av den ihållande värmen och eventuella åskskurar, att Svenska Akademien nu lagt till ordet "hen" i sin ordlista. Nyheten antände på nytt debatten som blossade upp för några år sedan när ordet först letade sig in i våra svenska genus-medvetanden. Inte sedan negerbolls-dispyten har ett enstaka ord väckt så starka känslor. Jag är för hen. Med hjälp av ett pannband ska jag förklara varför.

Jag bryr mig inte om att det betyder höna på engelska eller att vi klarat oss utan det så här länge och jag tror sannerligen inte på någon vänsterfeministisk konspiration som vill skapa ett könlöst samhälle fritt från biologiska skillnader. Många ord betyder något annat på något annat språk och det är oftast inte något problem. Kanske om du är en japansk bilkoncern och vill sälja en bilmodell som heter "Fitta" till oss svenskar men inte slutar vi använda "fart" om hastighet för att det betyder fjärt på engelska heller? Och vi har klarat oss utan att "googla" eller "sms:a" under väldigt lång tid också, och du kan säkert leva ett anständigt liv utan dem i din vokabulär idag, men du framstår som något omodern. En fot i graven liksom. 

Gällande feminist-konspirationen och det här "jämställdhetstramset" som gått alldeles för långt vill jag bara säga att det låter aningen överdrivet. När samhället väl är jämställt så upphör nog den kampen och någon ny orättvisa blir fokus för folk med övertygelser. De som på riktigt är rädda för att vi är på väg mot en värld där man inte längre får bekänna kön verkar patologiskt paranoida tycker jag. Skulle det visa sig att jag har fel, och mitt idoga användande av ett könsneutralt pronomen påskyndar denna dystopi, lovar jag att lyssna skamset på kastrat-körens: "Vad var det vi sa?".

"Slå han på käften" skanderade ett fullsatt Globen när Alexander Gustafsson för första gången slogs i UFC på hemmaplan och i samma stund som arenan fylldes av den grammatisk inkorrekta men ack så välljudande frasen föddes den första unika MMA-hejaramsan. I princip alla kampsportsfans vet vad det betyder, och hur mycket det betyder, för sporten vi älskar. Därför ville jag trycka den på ett pannband och ha på mig när jag tränade. Men jag tränar ju med både tjejer och killar och vill slå båda likafullt på käften varför "han" kändes lite exkluderande. "Den" insinuerar att jag vill slå på döda ting, djur eller ofödda barn. "Personen i fråga" eller "han/hon" stoppades av tryckeriets begränsning på 15 tecken. Kvar stod endast alternativet "hen", det provocerande pronomenet, ensamt och majestätiskt. Slå hen på käften.

Hen är med i ordlistan därför att det är ett ord som är i bruk. Inte av alla och inte alla gånger. Men av vissa ibland. Kanske när man talar om ett ofött barn och mormor blir arg om man säger "den" eller "det". Kanske när man kliver in i en kampsportslokal och vill trycka upp sin knytnäve i plytet på motståndaren utan hänsyn till bihang som snopp och snippa. Ja, kanske till och med när man vill visa lite medkänsla och respekt för en individ som inte kan identifiera sig som varken han eller hon och förmodligen mår rätt jävla dåligt som följd av det. Man måste inte använda hen. Man måste inte säga chokladboll. Men jag inbillar mig att världen blir lite bättre om man gör det.

Derek

Jag har älskat det mesta Ricky Gervais har gjort, från Podcasten till The Office, Golden Globes till The Extras. En idiot på resa följde jag med behållning och den av kritikerna ljummet mottagna filmen The invention of lying är genialiskt skriven även om den brister lite i utförandet. Hans stand-up är bitvis bland det roligaste jag sett och ett år var den mest spelade låten, alla kategorier, i min Ipod hans Freelove freeway. Ricky Gervais är i min uppfattning, om vi ska dra det här med anglofieringen av svenska språket ytterligare ett varv, SKITEN. Versaler, bestämd form, singular.

Hans nya serie Derek överträffar allt han tidigare gjort. Den utspelar sig på ett ålderdomshem där Gervais spelar titelkaraktären som, i brist på passande neuropsykiatrisk funktionsnedsättnings-fack att stoppa honom i, får kallas en kuf. Hans bäste vän, och sambo, är hemmets vaktmästare och spelas (eller inte) briljant av idioten på resa- Karl Pilkington. Det är i grunden en humorserie och det är roligt nästan jämt men varje avsnitt tar små avstickare, bort från glädjen och skrattet, till frustrationen, ilskan, sorgen och tårarna. Den omedelbara närheten till döden och dödligheten som kommer av att handlingen förlagts till ett ålderdomshem öppnar upp för eftertanke kring hur man bör, och vill, leva sitt liv så länge man lever det. Samtidigt är alla karaktärer dysfunktionella på olika sätt men så totalt rätt på sin respektive plats att man som tittare känner hur man blir en bättre och mer tolerant människa för varje ny scen man tillskansar sig. När jag var ung och tittade på skateboard-filmer brukade jag pausa halvvägs när suget att skejta själv blev för stort. När jag tittar på Derek vill jag pausa för att gå ut och hjälpa grannen med matkassarna, en gamling över vägen och berätta för en udda yngling att den kommer att få det skitbra så fort den hittat sitt sammanhang.

I första säsongens andra avsnitt får åldershemmet besök av myndighetsmänniskor som ska undersöka möjliga nedskärningar. Derek får då frågan om han har diagnostiserats med autism vilket han inte har och sedan följdfrågan om han vill genomgå några tester för att ta reda på det varpå han svarar:

- If I am 'tistic, will I die?
- No, well at least we'd know.
- Would I have to go into hospital and do experiments on me?
- No.
- So would it change me in any way, would I still be the same person?
- Yes.
- Don't worry about it then.

Se Derek - bli en bättre människa

Derek - Trailer

Vad är i ett namn?

Om jag bodde ensam i ett hus med en liten trappa som landade i en avsats innan den nådde min ytterdörr och någon mindre lyckligt lottad människa lämnade dig i en liten korg med en lapp med budskapet "ta väl hand om honom" på den trappavsatsen hade jag tagit in dig och döpt dig till Rocky. Inte för att symbolisera motgångarna du mött tidigt i livet och inte för att ge dig illusionen av att hård träning och vilja segrar över sönderdopade ryssar, den hälften så gamle världsmästaren när du varit pensionerad sedan sexton år tillbaka, eller Mr. T. Utan bara för att jag kunde.

Men du kom inte i en korg en kulen kväll, du kom ut ur din mor i en sjukhussäng efter att hon kämpat längre än jag i efterhand vill minnas. Innan dess hade hon i nio månader försakat flera av sina favoritsaker i hela världen, som rått kött och det enstaka vinglaset samtidigt som jag inget förvägrades och levde på precis som vanligt. Bättre än vanligt till och med, för överallt vi gick hade jag en privatchaufför med mig. Så när hon gjorde det klart att Rocky inte skulle bli aktuellt accepterade jag det.

Visst, jag nämnde det som ett försiktigt förslag ett par gånger om dagen i hopp om att det skulle sätta sig, om inte annat så i alla fall subliminalt sådär så att hon plötsligt en dag skulle utbrista "Rocky!" som att det nu var hennes egen geniala idé. Det gjorde det aldrig. Men å andra sidan gjorde inga andra namn det heller och trots hennes långa listor med olika symboler och inbördes ranking hände inget på den fronten under vad jag kände var en väldigt lång tid. Folk frågar ju. Och din farmor gillar inte när jag kallar dig "den". Det fanns ett par din mamma ändå kunde tänka sig men de var liksom paxade och när hon sade att hon verkligen gillade Love kändes det rätt.

Självklart var det inte utan komplikationer då min gode vän Per och hans fru Carro bara månader tidigare fått en egen Love. Följaktligen kände jag att jag måste fråga lov, din mor hade bestämt sig och jag vågade inte vänta på att/om hon skulle fastna för något annat. Jag skrev till Per och fick ganska omgående ett svar:

"Namn har, och du kan hälsa Anna det, en tendens att inte ta slut eller vara reserverade."

Så nu heter du Love. Vissa kallar dig Rocky. Någon Barre eller Bartolomeus, men det är en helt annan historia. Som Shakespeare en gång skrev:

"Vad är i ett namn? Det vi kallar en ros skulle med vilket annat namn som helst fortfarande dofta lika sött."