Du dödade min bror

Din mamma är övertygad om att du är på väg ut ur henne nu. Att du bara inte hittat den gröna nödutgångsskylten ännu. Att du inte förstått att enda vägen upp är ner. Min inställning är något mer sansad. Men sen är det ju inte min mage du använder som klösbräda heller. När jag låg och tittade på hur du med dina rymningsförsök orsakade spöklika krusningar under din mammas utspända hud kom jag plötsligt att tänka på en rolig historia som min fantastiske mellanstadielärare Tomas berättade för oss.

Det var en prost och en prostinna som hade fått ihop det och efter ett tag blev prostinnan på smällen. Detta var givetvis stor skandal och inget någon av dem hade räknat med. Efter långa och förtvivlade diskussioner bestämde de sig för att gå till en spåkvinna för att åtminstone få reda på något om barnet. Väl där satt de spända och tysta när den gamla, beslöjade kvinnan tittade djupt in i sin spåkula.

- Hmmm, intressant, mycket intressant, muttrade spådamen.

- Vadå?! Vad ser du? Är det en son?, sa prostparet i kör.

- Ja det är en son. Men inte nog med det. Det är två söner, svarade gumman.

Ojojoj, tänkte prosten. Det var inte bra. Inte bra alls. Ett barn var svårt nog att dölja men två var stört när omöjligt. Om detta nu skulle bli officiellt var han tvungen att veta vilken typ av män sönerna skulle växa upp att bli. Så han frågade spådamen vars blick än en gång försvann långt in i glaskulan.

- Mmm ja, jag ser en pojke som går i sin pappas fotspår. Han växer upp och blir en högt aktad kyrkans man.

Det var hela denna härvans bästa nyhet tänkte paret och blev nästan lite positivt inställda till debaklet. 

- Den andre då, vad blir det av honom, frågade prosten som nu blivit nära nog förväntansfull.

Spåkvinnan såg sammanbiten ut och drog på svaret. Sakta och tveksamt sade hon:

- Jag ser en gitarr. Skrikande flickor framför en scen. En pojke som växer upp till en rockstjärna.

Prostparet drog efter andan och skrek i kör:

- Rockstjärna!? Är du säker? Prosten fortsatte med en lång harang om hur rockmusik var för moraliskt förtappade själar, att de var suputer och sodomiter hela bunten och hur det var fullkomligt oacceptabelt att föda upp en son bara för att bli till åtlöje i bygden.

De lämnade spådamen och gick hem under fullständig tystnad. Under flera dagar gick prosten och funderade men kunde inte hitta någon lösning på problemet. Men plötsligt slog det honom. Det var så självklart, så enkelt. Han tågade fram med stora kliv till prostinnan, stannade mitt framför henne och gav henne en rejäl spark i sidan av magen. Prostinnan föll ihop i plågor men höll tyst då hon förstod. Tystnaden var intakt ända tills något hördes inifrån magen. En raspig röst i rockig refräng:

- 🎼You killed my brother but you didn't kill me!

Det är alltid bra att ha ett klassiskt och tidlöst skämt i rockärmen. Särskilt ett som driver med både religion och kvinnomisshandel.