Fredagsmys #12

Sitter på tåget till Malmö efter en tvådagars värdegrundsledarutbildning i Ystad. Uppdraget som värdegrundsledare går i korta drag ut på att vid behov påminna folk om att de ska sluta bete sig som idioter. På ett diplomatiskt sätt. Något jag tror vi alla lite till mans behöver bli påminda om då och då. Fredagskänslan har inte riktigt infunnit sig, kanske för att kroppen lurades att tro att fredagen var igår, med alla därtill hörande festligheter.

Kanske är det ett musiktips som behövs för att sparka igång helgen och denna vecka har turen kommit till den allra första låten jag tänkte på när det gäller låtar på familje-temat. En låt av en artist jag lyssnade extremt mycket på i min ungdom. När skatepunk-trenden plötsligt var lika passé som plånbokskedjorna skulle man prompt lyssna på singer-songwriters som Dylan, Cohen och Cat Stevens. Detta geni till låtskapare som, liksom min vän Folke (och Mange, Axner, Manne och Wicklén) är uppväxt i Gävle, likt min vän Yousef (och min svåger Serkan) är muslim och precis som min vän Tomas (Herr Melin) är döpt efter ett dösött djur. 

Låten är brutalt vacker, och ganska sorglig. Tror jag. Vet inte riktigt vad han sjunger faktiskt. Mer än att det handlar om en far och en son. Så smäll upp denna smäckra liveversion av Cat Stevens Father & Son på storbildsskärmen och höj tills du får valuta för surroundsystemet.