- Inte tre veckor väl? Aja, jag tänkte ringa häromdagen men kom på att jag hade inget att säga så jag ångrade mig.
Ovanstående replikskifte utspelade sig igår kväll mellan din farmor och mig och illustrerar väl hur vi är. För när jag sedan började berätta allt intressant som ackumulerats under de tre veckorna lät hon föga intresserad och var på ständig jakt efter en öppning som tillät henne att snabbt avsluta samtalet. Din farmor sätter kvantitet för kvalitet och skulle föredra en son som regelbundet ringde bara för att säga hej eller som hon själv uttrycker det "visa att han lever". Jag däremot anser att själva innehållet i konversationen är det som betyder något och sätter således kvalitet före kvantitet när jag under en längre period samlar på mig en ansenlig mängd underhållande anekdoter som jag sedan osjälviskt bjussar på. Jag säger inte att det ena är bättre än det andra. Men det finns ju en anledning att ordet "kvalitet" för tankarna till svensk krocksäkerhet, hängmörat nötkött och Zlatan Ibrahimovic medan "kvantitet" signalerar en löpande band-mentalitet där omättligt vinstintresse sätts före allt vad omtanke och passion heter. Det är allt jag säger.
Nu kan jag ha tagit mig lite konstnärliga friheter i analysen av din farmor för att vinna enkla humoristiska poänger men det är inte poängen. Poängen är att om ens mor, som i halva sitt liv gjort och givit allt för ens välbefinnande, vill att man visar att man lever en gång i veckan, vare sig man har något viktigt att delge eller ej, ja då kan man ta mig tusan göra det. Så jag lovar bättring och bjuder på ett råd här mitt i myset: Ring din mor så ofta att hon inte behöver undra om du sitter kvar på pinn. Men inte så ofta att folk tycker det är konstigt.
I torsdags fick vi långväga besök av Ida och Robert, två personer som kommer att vara så närvarande i ditt liv att du vid tillfällen kommer ta dem för dina riktiga föräldrar, och därmed förlängdes fredagsmyset till långhelgsmys. Det späckade schemat gav mig inte en sekund att gå undan och författa ett blogginlägg utan istället var jag strängt upptagen med att prata, äta, dricka, bowla, slå hårt på en boxboll med min hand, slå hårt på en platta med en gummislägga, spela biljard, debattera daltandet i skolan och sova i soffan. Egentligen har jag inte tid att skriva detta heller men när Robert tittar på fem-milen och flickorna gör sig fina passar jag på. Helgen måste ju ha ett soundtrack och denna veckas musiktips skaffa barn-koppling stannar nog vid gruppens namn Family of the year, en utmärkelse din mor och jag siktar på i år. Så gå ut i solen och njut av våren med denna fin-bit på tinnitusvolym i lurarna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar