Så är vi där igen. Mitt i den bästa veckodagen av alla. Då spelar det ingen roll att gårdagens sömncykel rubbades av julfesten med jobbet för helgen och sovmorgonen hägrar alldeles runt hörnet. Julfesten var förresten en riktigt lyckad tillställning på Utmaningarnas Hus i Malmö där vi, ett 50:tal kollegor, tävlade mot varandra i hetsigt poängjagande genom att klara olika utmaningar. Fysiska, precisa eller tankekrävande. Vårt lag hade hög trivsel och lite lägre "fighting spirit" men när det kom till prisutdelningsdags visade sig att vi kom tvåa av typ tio lag och då kunde jag inte låta bli att gräma mig över att vi inte satsade lite hårdare, valde utmaningarna lite mera taktiskt och gav upp de omöjliga uppdragen snabbare. Jag trodde inte jag skulle bry mig men när vi var så nära att vi nästan kunde känna segerns sötma väcktes ett visst begär. Begäret att vara bäst. Att vara bäst bland sådana intellektuella giganter och fysiska praktexemplar som mina arbetskamrater hade mycket möjligt kunnat bli mitt livs bedrift. Men detta får bli mitt nästa projekt. Först ska jag bli bäst av lärarna i Korsbacka-maran nästa år. Senast fick jag stryk av Sonny. Han är över 60 år och har bara en hastighet. Med den malde han ner mig och lämnade mig förnedrad, förbannad och med munnen full av grus någonstans vid 4-kilometersstrecket. Det ska inte upprepas nästa år. Men denna väldigt speciella fredag, och helg, ska vigas åt mycket trevligare saker än nyss nämnda, nämligen firandet av min sambo tillika din mor. I dagarna två fortgår festligheterna med början ikväll på tu man hand och fortsättning imorgon då dina farföräldrar ansluter. Man kan tänka sig att det blir en del restaurang- och andra nöjesetablissemangsbesök. Kanske ett glas alkoholfritt bubbel och en bit tryffel till kaffet. Trevlig musik och breda leenden. Klassiskt finfredagsmys.
Men innan vi inleder partajandet följer vi upp förra veckans hiphoppiga hyllning till en mamma med en hiphoppig hyllning till en annan mamma. Turen är kommen till artisten som i samband med Nelson Mandelas bortgång jämförde sig själv med den sydafrikanske frihetskämpen och menade att han redan uppnått samma status genom sin musikkarriär och som säkerligen anser sig själv vara vår samtids största poet. Mannen verkar fullständigt förryckt men man får ge honom att han gjort mycket fin musik. Särskilt denna bit som sätter mammor i centrum vilket passar bra då din mamma fyller år och min mamma hälsar på. Skruva upp och välkomna helgen med Kanye Wests Hey Mama.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar