Go shorty, it's your birthday

Nu är det den tiden på året igen. Mina surt förvärvade pengar ska under några hektiska dagar brännas på presenter köpta med ett mått eftertanke och flera delar kärlek. Helst ska det vara dyrare och fyndigare än föregående år och helt i otakt med lönepåslag och rådande inflation stiger förväntningarna och utläggen. Det är en stressig, påfrestande och skitjobbig upplevelse men ändå något jag med hela mitt hjärta hoppas få upprepa till dagen då döden befriar mig. Det är din mors födelsedag.

   

Många fördelar står att finna med att ha en partner som fyller den trettonde december. Dels har jag äntligen lärt mig vilket datum vi firar Lucia, med eller utan pepparkaksgubbar och tomtar, och dels behöver jag inte lägga alls samma möda, om ens någon, på julklappen. Så har det i alla fall varit hittills när vi firat jul separat med våra respektive familjer, men jag misstänker att det kan komma att ändras med din nedkomst. Samtidigt bör väl julklappsfokuset skifta till dig då och det har jag gjort väldigt klart för din mor att du ska enbart få gåvor funna i naturen så framtida högtids-handling lär bli en smal sak.

Mina tidigare försök har väl i all ärlighet inte alltid varit lysande. Men i år har jag ansträngt mig extra. Kanske för att kompensera för tidigare års tillkortakommanden men förmodligen mest för obehaget jag orsakat henne genom att plantera dig där du är. Nu säger jag absolut INTE att hon på något sätt påverkats av några graviditetshormoner eller börjat bete sig irrationellt utan det här är strikt förebyggande arbete. Om något i mitt beteende plötsligt inte skulle behaga kvinnan i mitt liv eller om de sista månaderna av havandeskapet skulle börja fresta på eller om jag ännu en gång skulle behöva skjuts någonstans efter någon dryckesrelaterad festlighet, ja då tänker jag att det är bra att ligga plus på karmakontot.

Varje dag denna vecka har jag således lagt en present under hennes fantastiskt fina lilla kruk-julgran och på fredag kväll ämnar jag bjuda ut henne till en ännu hemlig lokal. (Nej den är inte hemlig för att jag inte bokat något ännu utan för att jag vet att hon älskar överraskningar. Jag tror… Gissar att hon älskar överraskningar.)  Två dagar och två presenter återstår och jag har en bra känsla över hela upplägget. Jag har gjort efterforskningar, jag har fysiskt begett mig till olika ställen, jag har personligen och omsorgsfullt slagit in saker och jag betalat allt med mina egna pengar.

Jag antar att det kan tyckas lite paradoxalt att jag finner sådant nöje i just detta projekt om man har tidigare inlägg, där jag raljerar över mina brister i givandets konst, i färskt minne. Direkt kan jag säga att det inte har med avsaknad av respekt eller kärlek för alla andra människor i min närhet att göra utan snarare beror på det faktum att jag delar mitt levnadsutrymme med din mor. Ur ett rent egoistiskt perspektiv tjänar jag oerhört mycket mer på att hålla mig väl med henne än de flesta andra personer i mitt liv. Ett annat, också egoistiskt, argument är att den glädjen jag skänker henne skänker hon i gengäld mig då det är en fantastisk känsla att se sin partner reagera positivt på något som du ligger bakom. Om detta sedan är resultatet av ogenerat självförhärligande eller en faktiskt kemisk reaktion där lycka smittar som ett luftburet zombievirus är egentligen helt ointressant då resultatet likafullt är en lägenhet fylld av glada människor.

Så imorgon skyndar jag hem från jobbet, sätter på låttipset från fjärde fredagsmysinlägget och ser på när din mor öppnar sina fem presenter. Jag tittar henne djupt i de smala, nästan kisande ögonen som jag förlorade mig i på den där anställningsintervjun för länge sedan och hoppas med hela mitt bultande hjärta att hon ler det där stora, vackra leendet som gör alla ansträngningar obetydliga.

Det här bör du komma ihåg mitt ännu ofödda barn, när det gäller folk i allmänhet och din mor i synnerhet: Det är bättre att ge än att få. Men bäst är ändå att ha. Och vill du ha kvar måste du ibland ge. Dig ut i hetsen som är shopping i december.