Länge har jag varit helt ointresserad av det här med att skaffa
barn. Andras kan vara kul under begränsade perioder men några egna har inte varit
aktuellt. Förrän nu. Plötsligt kändes det inte alls som om det skulle vara en
katastrof om din mor blev gravid och ganska snart var tanken till och med lite
lockande.
Det gick snabbt från att jag var helt emot idén till att jag ville ha. Jag misstänker att det berodde på att alla våra bekanta har eller ska
ha barn. Nu är det bebisar och putmagar överallt och först tänker man att "det där ser ju för löjligt ut" men snart vänjer man sig och innan man vet ordet av argumenterar man med sig själv: "men är det inte rätt fräckt ändå?" och till sist bara måste man ha! Precis som bootcut-jeansen i början på 2000:talet.
Nu är det inte så att jag jämför dig med en tio år gammal modemiss. Det jag säger är att det är jobbigt när man högt och med eftertryck har basunerat ut åsikter och principer bara för att upptäcka att man inte längre står för dem.
Så mitt råd till dig är: Gift dig inte med dina åsikter. Hälften av alla äktenskap slutar i skilsmässa.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar