Fredagsmys

Vissa människor lever för att jobba medan andra jobbar för att leva. Vi som tillhör den sistnämnda gruppen kanske inte når samma ekonomiska höjder eller samhälleliga status som de i den förstnämnda men vi har något som de aldrig kan ta ifrån oss- fredagskänslan. En närmast euforisk känsla, nej, ett sinnestillstånd (läs som Barney i How I Met Your Mother), som så smått smyger sig på redan vid uppvaknandet och sedan sakta stegras under dagen för att kulminera när man lämnar arbetsplatsen och stormstegar mot helgen. Där befinner jag mig nu, mitt kära barn, och jag hoppas att du en gång kommer att få uppleva det nirvana som fredagsmys faktiskt är. Skulle det nu bli så att du blir din generations Steve Jobs så går det väl också an, men du ska veta att du missar något mycket, mycket mäktigt.

En vanlig fredag kommer jag hem till en tom lägenhet då jag har det stora privilegiet att jobba i ett yrke som fortfarande har relativt fria tider. Din mor anländer i regel någon timme senare och då står jag i köket med en kockkniv i ena handen och något svalkande i andra med musiken högt spelandes ur vår Clas Ohlsson-anläggning som står gömd under köksbordet. Vi äter och samkvämar och har hur trevligt som helst och vi vet aldrig vart kvällen tar oss. Allra oftast inte längre än till soffan dock. "Det har varit en lång vecka och nu är det faktiskt På Spåret på tv."

Men det här med musiken är viktigt och den faktiska anledningen till detta inlägg. Varje fredag tänkte jag lägga upp en låt här som förhoppningsvis kan ge oss något att prata om i framtiden. För om vårt förhållande ska bli som mitt och din farfars gäller det att vi delar musiksmak- och intresse, annars blir det många pinsamma tystnader vill jag lova. En sak jag alltid undrat om din farfar är om han har världens bästa årtals-minne. De flesta av våra samtal börjar med att han säger ett årtal, minst 25 år bakåt i tiden, och sen vilket världskänt band han såg på vilken liten konsertlokal innan bandet slagit genom. Själv kan jag knappt minnas vilket år du blev till. Trots att jag lever i det.

Första fredagen kommer en fin gammal klassiker som jag fick skickad till mig av din moster Emma när hon precis nåtts av beskedet om din existens. Att hon skickade just den låten tycker jag är väldigt talande för henne som person och jag vet att du kommer lära mycket av henne, det har jag gjort. Nu ska hon till Kenya och fråga bönder om deras benägenhet att odla med eller utan försäkring. Eller nåt sånt. Du får fråga henne själv när du är gammal nog. 

Paul Dennis - Jaså du, man ska bli farsa