Detta skriver jag för din skull, du, mitt ännu ofödda barn. Eller ofödd vet jag inte om du är. Kanske är du en treårig asiat på ett barnhem i Bangladesh som kommer till Sverige och våra öppna, älskande armar först som tonåring. Det är mycket möjligt, till och med troligt, att jag är oförmögen att föröka mig på naturlig väg. Därför bör jag hålla ett öppet sinne inför alternativa vägar in i föräldraskapet. Såsom adoption. Eller artificiell insemination. Det sistnämnda kan jag se både för- och nackdelar med. Bra är ju att jag kan välja egenskaper hos spermadonatorn och på så vis få någon som rent biologiskt påminner om mig själv. Eller ännu hellre, egenskaper som är bra och användbara för dig; som extremt tidig pubertet så du kan dominera dina jämnåriga i alla sporter i ett par år innan de andra kommer ikapp, eller musikalitet så du kan bli rockstjärna. Jag har alltid närt en rockstjärne-dröm men saknar tyvärr förutsättningarna och om jag då hade fått möjligheten att leva ut den indirekt genom dig så hade jag blivit glad.
Men det där är något jag och din mor får ta ställning till när det blir aktuellt. Först ska vi försöka på det gamla hederliga sättet. Genom att älska passionerat och oskyddat. Jag förstår att detta är ett ämne du helst vill undvika att tänka på men det är lika bra att du vänjer dig. En öppen och naturlig inställning till sex och samlevnad kommer hjälpa dig senare i livet och rädda dig ur många potentiellt pinsamma situationer. Om du dessutom påminner om din far så kommer du att vilja sova mellan dina föräldrar tills du är 11 år gammal och lär då oundvikligen klampa in vid de mest olämpliga tillfällen. Så mitt första råd till dig är att när det gäller sexualitet, nakenhet, orena tankar och udda läggningar ska du komma ihåg Kamratpostens bevingade ord: Allt är normalt.
Ovanstående skrev jag i somras när jag satt i solen och
bestämde mig för att jag ville skaffa dig. Ett par veckor senare blev du till.
På helt naturlig väg.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar