Bad babysitters del 1

- JESPEEEEERRRRRRRRR! hörs det panikslagna skriket från andra sidan väggen som abrupt sliter barnvakten från sin alldeles nyfunna upptäckt att värdefull information om suspekta individer på arbetsplatsen enkelt inhämtas från öppna Facebook-profiler.

- JESPEEEEEERRRR, VA FAN!.. skriks det igen när han kommit runt hörnan och ser sin barnvaktskompanjon knäböja över en jättestor byrå som ligger vält över en  pytteliten pojke. Pojken sitter skräckslagen på alla fyra under den väldiga möbeln och i samma sekund som deras blickar möts utstöter han ett hjärtskärande skrik. Samtidigt lyfter den höggravida barnvaktskollegan, på samma sätt som man föreställer sig att adrenalinstyrda mödrar lyfter upp lastbilar i luften med ena armen samtidigt som de drar ut sina överkörda ungar med andra, bort åbäket och befriar pojken. Pojken är förtvivlad men snart övergår det okontrollerade skrikandet till gråt och gråten till snyftande och snyftandet till snörvlande i kvinnans famn.

- Torka, får han till slut fram när han hämtat andan och pekar på sin snoriga näsa. Den ene sträcker sig efter papper och ger till den andra som skyndar att utföra pojkens begäran.

- Var har du ont? frågar barnvakterna pojken i kör.

- Där, svarar han och pekar på sin lite svullna, röda stortå.

De turas om att blåsa på den ömma foten men eftersom de inte är lika bra som pappa på att blåsa så fortsätter pojken demonstrativt ha ont en liten extra stund. Snart är han dock på benen igen och barnvakterna kan andas ut. 

- Close call. That could have been really bad, säger de vuxna till varandra på ett främmande språk för att inte väcka traumatiska minnen till liv hos pojken som redan verkar förträngt nära döden-upplevelsen från nyss. Ordningen tycks vara återställd och operation "få barnet till sängs innan På Spåret" fortskrider enligt planerna. Första fasen med uttröttning genom lek börjar närma sig slutet och pyjamasen åker på följt av det viktiga valet av godnatt-saga. Valet faller, för andra gången den kvällen, på "Emilias fyrverkeri" och om det är sagans nu förutsägbara innehåll eller ren fysisk trötthet som omgående vaggar pojken till sömns är något oklart, men alltjämt ett faktum. Barnvakten tassar försiktigt ut ur rummet, slår upp en liten virre och sjunker nöjt ner i soffan efter ett, förhållandevis, väl utfört arbete.

Friden blir dock inte särskilt långvarig då barnaskrik snart hörs från ovanvåningen. Ena halvan av barnvaktsduon skyndar upp för att titta till pojken medan den andre muttrar något om att det "är bättre att låta honom vara så somnar han snart om igen". 

- JESPEEEEEEEEEEEEEER, KOM HIIIIIIIT! hörs nu för tredje gången samma kväll och instinktivt flyger barnvakten upp ur soffan och uppför trappan, med bilden av en jättelik liggande garderob med bara ett par späda pojkfingrar rakt utstickande under kanten för att sakta med en suck knytas till en sista liten näve, på näthinnan. Den verkliga scenen han möts av är en helt annan men icke desto mindre makaber. På toaletten står en nerspydd kvinna lutad över vasken med ett nerspytt barn i sin famn och ur det nerspydda barnets mun forsar en flod av ännu mer spyor ner i vasken som rikoschetterar spy-projektiler att alla håll. Pojken gråter, skriker och spyr om vartannat och den nerspydda barnvakten lämnar över barnet till den ännu icke nerspydda barnvakten. När kräkandet till slut upphör har ingen lämnats oskadd. Det är spyor i sängen, hela vägen till badrummet, i badrummet och på samtliga inblandades kläder. Pojken får en ny pyjamas och verkar plötsligt må bättre. Värre är det med barnvakterna.

- Vi måste ringa föräldrarna, säger den ena med påtaglig panik i rösten. Tänk om han har fått hjärnskakning eller någon inre blödning?
- Det är nog bättre att ringa sjukvårdsupplysningen först, svarar den andre med dåligt spelad auktoritet. Så vi inte orsakar mer panik alldeles i onödan.

Sittandes på golvet i köket hör den ena barnvakten hur signalerna till experthjälpen går fram samtidigt som den andre hör de välbekanta hulkningarna innan nästkommande kräkning.

Fortsättning följer.