- Hur gammal är du? hörs rösten på andra sidan luren fråga med bruten svenska och med dålig mottagning.
- 29, svarar barnvakten tyst undrandes över frågans relevans. Men svaret verkar skänka kvinnan i luren ett visst lugn och barnvakten får följdfrågor, nu kopplade till pojken. Dessa är tyvärr svårare att besvara.
- Personnummer? Hmm 2011-09-26, kanske. Fyra sista? Nej, ingen aning... barnvakten tystnar när sjukvårdsupplysaren förklarar vikten av att få tillgång till rätt uppgifter.
- Men lyssna här, säger hon till slut, pojken fick en byrå över sig för ett par timmar sedan, kanske fick han den i huvudet, vi vet inte, och nu har han börjat spy. Jättemycket. Han spyr medan vi pratar här på köksgolvet bredvid mig. Kan det vara en följd av hjärnskakning eller är det bara kräksjukan som går på hans dagis?
Barnvakten tystnar och lyssnar intensivt, för att uppfatta, tolka och sedan utföra instruktionerna givna av experten. Den andra barnvakten sitter lutad över den spyende pojken och försöker förgäves uttolka vad som komma skall med hjälp av hennes ansiktsuttryck, men kammar noll. Efter vad som känns som en Ranelidskt lång monolog sänker hon till slut luren och stirrar tomt framför sig.
- Vi måste åka in.
- Till akuten? Nä du måste ha missuppfattat henne, hon pratade ju knappt svenska och du tappade mottagningen hela tiden. Sa hon inte att det saknas tecken på hjärnskakning och därför måste det va kräksjuka och att det är bäst om vi stannar nära en toalett?
- Hon sa att det inte gick att säga något innan en läkare tittat på honom.
- Men va fan, jag har ju googlat på symptom och det är...
- VI MÅSTE TILL AKUTEN!
Diskussionen är över. Pojkens föräldrar, som denna Alla hjärtans dag för allra första gången överlämnat sitt barn till någon som inte tillhör den omedelbara familjen, kontaktas och tvingas med omedelbar verkan avbryta sitt romantiska firande på tu man hand. De rusar till busshållplatsen och lämnar två släta koppar kaffe och en orörd cognac bakom sig. Definitionen av en "oförglömlig kväll" har plötsligt ändrats något.
I hemmet har dynamiken barnvakterna mellan skiftat. Den tidigare lätt panikslagna kvinnan har nu tagit befälet och delar ut enkla, tydliga order till den handfallne mannen som robotlikt lyckas följa dem.
- Klä på honom. Jacka och skor också.
- Leta fram spypåsar.
- Ta bilnyckeln från bordet.
- Lås dörren.
Instruktionerna har hittills varit lätta att utföra och lugnet lägger sig även över den manlige barnvakten. Han är trygg i att göra som han blir tillsagd, det är något han känner igen och kan. Det här blir nog bra, tänker han, vi kör och möter föräldrarna sedan är det deras ansvar och vi är bara chaufförer och goda kamrater. Han andas ut och känner hjärtslagen sakta ner när han bryskt slits in i verkligheten igen då han inser vad hans fysiska kropp är upptagen med. Bältet i pojkens bilstol måste knäppas och utan att reflektera över det har han redan provat ett tiotal olika kombinationer av hur de två delarna ska passa samman innan de åker ner i klykan. En flashback från något år tidigare dyker upp på näthinnan. Den gången skulle han knäppa brorsonens bilbälte och det slutade i ett raseriutbrott som ledde till att storasyster lugnt och pedagogiskt fick förklara konstruktionens geniala enkelhet. En skamfylld tillbakablick. Om han bara kunde dra sig till minnes hennes demonstration så skulle det lösa sig. Kanske lyckades han framkalla en visuell manual, kanske var det bara ett statistiskt faktum att någon kombination till slut skulle vara rätt, men plötsligt känner han hur bitarna faller på plats och det välbekanta klicket av metall i klyka ljuder och sänker hans allt stegrande puls omgående.
Bilen backar ut med den kvinnliga chauffören ensam fram och mannen med pojken i bilbarnstol bak. Samtidigt som mannen knappar in adressen till en busshållplats i Staffanstorp, där de ska plocka upp föräldrarna, på kartfunktionen i mobiltelefonen hörs återigen hulkningarna som orsakat hela den här härvan. Han släpper mobilen och trycker in påsen under hakan på pojken.
Fortsättning följer.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar