Nära döden

En man går längs Malmö Centralstations nybyggda regionalhållplatser. Han går raskt för att han som vanligt lämnat hemmet någon minut senare än han borde och ett tåg måste hinnas med inom kort ty annars kommer han anlända några minuter sent till jobbet där folk väntar och litar på hans punktlighet. Även om dessa människor, i ett första skede, förmodligen mottagit meddelande om hans frånvaro med glada tillrop och oförställd lycka har han inga planer på att ge dem den glädjen. Punktlighet är en dygd säger han ofta till sina klasser och tvingas förklara ordet dygd varje gång. Ed Sheerans I see fire börjar spelas i hans hörlurar och han höjer till den där volymen som alltid får honom att oroa sig lite över vad som egentligen krävs för att drabbas av tinnitus. Han sneddar över bussfilerna för att tjäna ett par sekunder. Låten är på väg in i första refrängen och mannen andas in för att kunna sjunga med lite diskret utan att det syns för mycket utåt när ett högt ljud som snart identifieras som en biltuta låter alldeles i närheten. Mannen tar inte mer notis om ljudet som fortsätter i någon sekund innan han i ögonvrån ser något stort och grönt närma sig i hög hastighet. När alla intryck är färdigsorterade och hans organism ska gå från tanke till handling händer ingenting. Han står som fastfrusen i marken när han vrider på nacken och får ögonkontakt med en sträng uppsyn.

I en grön stadsbuss sitter en medelålders man som just gått på sitt skift. Han styr in den överdimensionerade dragspelsbussen på den nydragna körbanan mot nya stations-delen som är i full färd att färdigställas. Längre fram ser han en man som ser ut att vara på väg rätt ut i gatan. Busschauffören har inte flytt från krig och misär till ett nytt land och ett annat liv för att torka bort ouppmärksamma fotgängares utsmetade hjärnsubstans från sin gigantiska vindruta, tänker han och kastar sig instinktivt och ilsket på signalhornet. Mannen i vägen tycks inte reagera och bussen tvingas tvärbromsa. Paniken hinner infinna sig då han ser att mannen framför inte inser vad som håller på att hända. När bussen till slut stannar med ett ryck, bara någon decimeter framför mannen, har han vänt sig om och deras ögon möts. Busschauffören stirrar stint på mannen som totalt verkar sakna överlevnadsinstinkt och förmåga att agera i krissituation. Han för pekfingret mot tinningen och knackar upprepat för att upplysa den fortfarande fastfrusne mannen om hans misstag. Mannen, vis av busschaufförens gest, reser en ursäktande hand och tar två kliv bakåt för att släppa fram bussen men busschauffören lättar inte på bromsen och männen tittar alltjämt på varandra. Chauffören flyttar fingret och pekar demonstrativt framåt, mot övergångsstället. Den nästan påkörde mannen visar att han förstår genom att återigen lojt höja högerhanden men busschauffören nöjer sig inte med handtecknet och fortsätter pekandet och stirrandet till mannen känner sig manad att prova något annat. Mannen ger då busschauffören en tumme upp. Genast blidkas den medelålders framföraren av fordonet och hans blick mjuknar något och hans mungipa rycker lätt som om han försöker säga:

- Jag tänker ha överseende med dig. För den här gången.

Mannen som nyss lurade döden sänker ljudet på I see fire till nästan ohörbar nivå, går fram de extra metrarna till övergångsstället, tittar noggrant åt båda hållen trots att vägen är enkelriktad och går sakta in på centralstation tyst muttrandes något om livets inneboende bräcklighet.

Gör som jag säger, inte som jag gör, och för Guds skull se dig för.